Om barns rätt till information vid en samhällskris

Pernilla Alsterlind arbetar på Räddningstjänsten Storgöteborg (RSG) som verksamhetsstrateg med ansvarsområde för socialt brandförebyggande och tillitsskapande arbete, som riktar sig mot framför allt barn och ungdomar.

I slutet av november deltog Pernilla som paneldeltagare på ett webbinarum som Länsstyrelsen anordnade med titeln Barns rätt till information vid en samhällskris.

Varför är detta viktigt ett viktigt ämne?

Utgångspunkten för Länsstyrelsens webbinar var barnkonventionens fyra huvudprinciper. Dessa innebär att alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter, barns rätt att överleva och utvecklas, barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet och varje barn har rätt att uttrycka sin åsikt och delta i beslut som rör dem.

Vi som är en viktig trygghetsskapande samhällsaktör behöver vara med i dialogen kring hur samhället kommunicerar utifrån barnperspektivet vid samhällskriser samt att barnperspektivet ska finnas med i den vardagliga dialogen när vi möter barn och unga.

Vad tycker du är viktigt att prata om?

Ämnet är mycket angeläget för oss och barnperspektivet gör att vårt arbete mer lutar åt kriskommunikation snarare än krisinformation. Vad menar jag med det? Vår erfarenhet av att möta barn och ungdomar säger att det i målgruppen finns behov av dialog som både skapar trygghet samtidigt som vi måste förmedla allvaret när det kommer till brandrelaterade händelser.

Barn behöver trygga vuxna som vågar möta och bjuda in till dialog. Det finns ibland en rädsla hos vuxna att om man uppmärksammar till exempel en brand eller ett obefogat brandlarm, kan det trigga ungdomar att anlägga fler bränder, som ett uttryck för missnöje eller för att få vinster såsom att skolverksamheten avbryts. Vårt brandförebyggande arbete innebär att vi stödjer skolpersonalen att själva arbeta med att förebygga bränder. RSG genomför även aktiviteter som innebär att vi möter elever i olika åldrar för att prata om hur ungdomarna själva kan förebygga och hantera brandrelaterade händelser. Exempelvis är utbildningen Du Behövs! för femteklassare och Konsekvenslektioner till upprepat utsatta skolor.

Vårt budskap efter anlagda skolbränder är att de vuxna avsätter tid till samtal och inte lämnar barnen själva med frågor om vad som skett. Vi ser också att skadeplatser tenderar att bli symboliska och att barn och ungdomar behöver göra konkreta saker för att kunna sörja och läka om händelsen är särskilt svår. Om inte vuxenvärlden möter upp kan det leda till konflikter, fler händelser och till social oro.

Vad gör RSG i dag i den här fråga, när det gäller barn och kris?

Vårt proaktiva arbete är en balans mellan att prata om allvarliga konsekvenser av brand samtidigt som vi behöver skapa trygghet för barnen att befinna sig i exempelvis skolan eller hemmet. När vi väljer berättelser eller filmer så behöver vi ha det överordnade perspektivet: Barns rätt till trygghet. Med varsamhet välja filmer och berättelser eftersom det inte fungerar att skrämma barn till rätta handlingar. Kommunikationen bygger på relationskapande dialog där vi förstärker det positiva i deras beteenden och attityder, det fungerar över tid och skapar en bild av att vi är en organisation som är att lita på.  Att på samma gång förmedla allvaret i en händelse och förmedla trygghet att om det händer något vet både barn och vuxna hur de ska hantera det och att räddningen inte är långt borta.

Som sagt, när vi kommunicerar med barn och ungdomar är det viktigt att vi är relationsskapande och bygger tillit. Barnen och ungdomarna får lära sig att vår stjärna på armen betyder att man kan lita på oss och att all information som vi lägger ut på sociala medier och på vår hemsida är korrekt. Barnen ska ha en möjlighet att söka korrekt information på vår hemsida samt att skapa ett förtroende för oss som informationsskälla. Den tilliten skyddar barnen från att dras med i rykten och spekulationer. Om vi vuxna inte möter barnen och gör olyckan/händelsen talbar så lämnar vi barnen och de skapar egna sanningar som kan leda till otrygghet.  

Har det funnits situationer där RSG behövt kommunicera extra just för barn?

Ett exempel är diskoteksbranden här i Göteborg som inträffade för 24 år sedan. Då 63 barn och ungdomar miste livet och över 200 skadades. Det uppstod behov från skolorna att låta räddningstjänsten komma till skolorna för att ha så kallade runda-bordssamtal. Syftet var att svara på frågor om insatsen som uppleves på ett sätt som väckte misstro att räddningstjänsten inte gjorde sitt bästa. Det var viktigt att tilliten till RSG återupprättades och att ungdomarna fick sätta ord på sorgen och att vuxna lyssnade och bekräftade dem. I vårt arkiv på RSG finns mängder av teckningar och dikter från barn som ville uttrycka sin sorg och empati för de drabbade.

Vad fick du för insikter efter samtalet?

Min bedömning av vår förmåga att kommunicera med barn och ungdomar går helt i linje med vad forskningen och det budskap som förmedlades på konferensen. Utvecklingsområden som RSG kan bli ännu bättre på är att öka dialogen med målgruppen och att ha med barnperspektivet, utifrån barnens rättighet till information enligt barnkonventionen, i vår kommunikation på sociala medier och på vår hemsida och framför allt i det personliga mötet. Vi träffar väldigt många barn och ungdomar i vårt arbete och den tillit och brandskunskap som skapas i dessa möten är ovärderlig för att skapa ett brandsäkrare och tryggare samhälle i stort.