Ångsprutorna
Den första ångsprutan konstruerades 1829 och medförde en stor förbättring av släckning av bränder. Man fick en högre vattenkapacitet än de gamla handkraftsprutorna som också fodrade mer manskap.
Den 11 december 1862 kom stadens, och Sveriges, första ångspruta till hamnen ombord på ångaren ”Gustav Wasa”. Dagen efter fördes den engelskbyggda sprutan till brandstationen i Stadshuset.
Ångsprutan var konstruerad av Shand & Mason och gav, efter 15-20 minuters uppeldande, 942 liter vatten i minuten. Vid en brand i Masthugget i april 1863 visade sig den stora nyttan då ångsprutan serverade vattentunnor och vattenkärror utan problem.
Med tiden blev behovet av bättre eldsläckningsredskap i hamnen större och 1874 föreslog brandchefen inköp av en flodångspruta men det avslogs. År 1875 föreslogs det i stället inköp av en större landångspruta och en farkost för transport på vattnet.
År 1877 beslutade man sig för att inköpa en ny ångspruta från Shand & Mason givande 1 962 liter samt en järnpråm, 42 fot lång och 10 fot bred, från Göteborgs Mekaniska Verkstad. Pråmen var försedd med vattencisterner och två ångmaskiner med propellrar som skulle drivas med ånga från ångsprutan när den var ombord. Detta sätt befanns fungera väl, var praktiskt och överträffade förväntningarna.
År 1884 inköptes stadens tredje ångspruta, även den en Shand & Mason, en förbättrad konstruktion som uppeldades på ca 8 minuter och gav 1 962 liter per minut. De två äldsta sprutorna finns än i dag bevarade i Göteborg. Sprutan från 1862 är enligt uppgift den äldsta brittiskbyggda ångsprutan som finns kvar.